Vardagspraktik

Vi har lärt oss en massa olika typer av tester på friska vältränade fysiostudenter, men hur känns ett positivt svar på riktigt? 

Publisert Sist oppdatert

I fysioterapiutbildningen är det mycket som ska läras på kort tid. Anatomi, fysiologi, patientkontakt, klinisk resonering och funktionsundersökning, allt så att man är redo att gå över till det praktiska. Som andraårsstudent har jag redan fått ett kort möte med verkligheten på polikliniken. Ett förste patientmöte som var väldigt lärorikt, men också förvirrande och svårt, det gav en inblick i hur komplexa och individuella de olika problemen som patienterna kan komma med faktiskt är. En av det stora frågeställningarna som slog mig under den här tiden var, hur känns ett positivt svar?

Positivt svar

Vi har lärt oss en massa olika typer av tester på friska vältränade fysiostudenter, men hur känns ett positivt svar på riktigt? Hur väl kan man förbereda sig för praktiken? Finns det något sätt att få mer erfarenhet och rätt känsla i händerna tidigare? Jag vill argumentera för att det finns en lysande möjlighet för oss som studenter!

Jag kan inte vara ensam om att från dag ett efter utbildningsstart ha fått höra kommentarer i stil med “Ahh du är fysioterpeut, jag har ju lite ont i ... “ varpå man man känner sig tvingad att svara att man bara är två veckor in i utbildningen och inte har den blekaste aning. Detta är en situation som kan upplevas på många olika sätt, och jag vill uppmana till att se det som ett utmärkt tillfälle för utveckling.

Samla på sig erfarenhet

Det är här en tid i livet då man som student inte är bunden av krav och förväntningar att ha svaret på allt. Man kan lugnt luta sig tillbaka på faktumet att man inte har tillräckligt med kunskap och säga att man är under utbildning, men att man gärna kan pröva undersöka. Detta är ett tillfälle där man kan få erfarenheten av hur en skada, inskränkning eller ett patologiskt tillstånd känns utan ha krav till svar på hur man kan lösa situationen, en situation man inte lika förlåtande har lyxen till som färdigutbildad. Detta är en möjlighet att samla på sig erfarenhet och jag vill säga att allt hjälper att öka förståelsen.

Praktiken – källan till kunskap

De allra flesta som jag har haft kontakt med som är i arbete eller är färdigutbildade hyllar praktiken som det stora källan av kunskap när det gäller att faktiskt förstå vad utbildningen handlar om. Ett sätt att aktualisera och ge mening till teorin. Allting som kan göra en bättre förbered för de praktiska momenten är guldkorn. 

Vem som helst!

Vart ska jag börja? Vem eller vilka är patienterna? Svaret på dessa frågor är enkelt, det är vem som helst, om du inte har blivit tillfrågad än så kommer du bli frågad inom kort. De allra flesta fysiostudenterna är aktiva inom någon idrottsarena och har åtminstone någon äldre i familjen, vart man än vänder sig finns det folk som har muskuloskeletala problem, någon som behöver lite extra motivation eller bara har ont någonstans, varje erfarenhet räknas!

Under covid 19-situationen ser utbildningarna lite annorlunda ut och många missar praktiska moment, denna typ av minipraktik är alltså ett ännu mer värdefullt komplement. Självklart är det viktigt att göra detta inom ramarna av myndigheternas rekomendationer och restriktioner, samt att undvika den äldre generationen för tillfället!

Pontus Ågren, 2. årsstudent, OsloMet

Powered by Labrador CMS